Tror ni Markus känner sig utstirrad eller iakttagen? Väldans spännande är ju det här med att han står där ute och jobbar iallafall. Ser ni hur skitigt glaset är på fönstret, ni kanske fattar varför man inte orkar putsa allt för ofta? Ganska lönlöst. Speciellt på kvällarna när det är mörkt, då blir ju fönstret som en spegel dessutom, och sin egen spegelbild måste man ju slicka och pussa på. Så är det bara.

Vi var på ett mycket viktigt bankmöte igår. Tyra hittade ett lekrum bredvid, som hade glasfönster ut mot där vi satt. Svårt var det att ta viktiga beslut när Tyra stod upptryckt mot glaset och slickade och vinkade och skrattade. Vi skrattade så vi grät nästan. Våran lilla spexare.


Tyra har börjat stå på ett ben, ser så roligt ut, som att hon går uppför en låtsastrappa, eller som en hund som ska pinka. Märkligt, undrar varför hon gör så....