jag är en riktig periodare när det gäller gymmet. Jag sätter ju helst på mig löpskorna och springer, även fast det varit glest mellan rundorna nu ett par veckor, motivationen och orken har inte varit på topp. Jag har låtit ursäkterna ta överhand, inte bra. Finns egentligen inga ursäkter till att inte röra på sig. Dagens spöregn gjorde att det bara fanns ett alternativ, gymmet. Jag pallar helt enkelt inte att ge mig ut och springa i spöregn. Det fick bli 40 min på Crosstrainer och 10 min trappmaskin. Annars är ju jag ett gympafreak, men ska nog försöka träna lite mer på crosstrainermaskinen. Man bli ju grymt trött och det känns att hela kroppen tränas. Nu skulle jag vilja varva träningen med kanske nått core pass i veckan, vill verkligen inte förlora bålstabiliteten, den känns verkligen fortfarande svajjig trots ordentlig träning hela sommaren.

Men det är konstigt det där med självbilden. När jag slutar träna regelbundet så sjunker hela bilden rakt ner i golvet. Trots att jag gått ner nästan 20 kg nu sen graviditeten (10 kg försvann direkt efter att Tyra föddes, så 10 kg var min trivselvikt efter att ha rört på mig för lite under senare delen av graviditeten, ångrar det idag) så tycker jag att jag ser exakt likadan ut nu som i januari. Men jag vet att lite regelbunden träning kan råda bot på det. Jag har ungefär 4 kg kvar tills jag är på samma vikt som innan graviditeten. Men kroppen kommer nog aldrig se ut som den en gång gjorde. Och det är väl tur det, att det syns att man burit och fött fram ett barn, det ska man va stolt över!