Det blir lätt torka när man är bortrest. Vi har varit i Sundsvall och träffat släkt och vänner, min lillasyster gifte sig nämligen i helgen. Och som vanligt när man är i Sundsvall så är det en massa besök och folk man vill klämma in på alldeles för få dagar.

Tyra fick som vanligt lite hemlängtan. Hon tyckte det va skönt när det bara var vi tre på hotellet, men annars kunde hon lätt bli lite gnällig, speciellt framåt kvällarna. Blir ju väldigt mycket intryck och nya människor som hon träffar hela tiden. Dessutom är hon ju väldigt förtjust i att vara hemma, men desto gladare blir hon ju när man kommer hem. Hon tappade en del sovtimmar under resan eftersom vi var borta och ute varje kväll, så hon somnade dels sent, och dessutom väcktes hon varje gång vi lyfte över henne först till bilen, och sedan ur bilen till hotellet. Hon sov nästan hela bilresan hem igår, och imorse så tog hon en rejäl sovmorgon.

Nu är det inte långt kvar tills vårat nya hus är klart. Två veckor. Markus håller för fullt på att skissa på trädgårdsplanering, altan och vedbod. Vi hoppas på att bli klar med altan och vedbod/förråd nu under hösten, och även lägga gräs. Vi börjar inse att man nog aldrig har tråkigt och inte har nått att göra om man har hus. Vi har nog arbete för 5 år framåt känns det som om vi ska lyckas göra allt som vi har visioner för att göra.

Min träning börjar ta sig. Är nog redo för att ta mig an distanser som närmar sig halvmaran, har som mål att göra det nu i helgen. Tills dess så putsar jag tider på kortare distanser och klappar mig själv på axeln för varje gång jag tar mig ut. Jag var helt enkelt tvungen att anamma tankesättet "det finns inga ursäkter" (tack sara) för att lyckas när man har småbarn och bygger nytt hus.  Inga ursäkter.


fyra generationer snillen!


Tyra fick ha napp i kyrkan. Bäst så.

kompisar