Tyra träffar...

...Tilda för första gången:


alltid svårt att få två bebisar att titta in i kameran samtidigt

Tilda är ju fruktansvärt söt, det tyckte även Tyra. Ett riktigt charmtroll är hon!

lunchtajm, men gräset var grönare på andra sidan och både Tilda och Tyra ville nog "bytlåna" frukt. Man kan säga att det är tack vare Tildas mamma som hon ens har en sånn här mackapär!

Det är lite av en historia bakom den här träffen. Tildas mamma Jenny har en blogg som jag följt länge, redan innan Tilda var född. Jennys blogg nosade jag upp på www.minbebis.com som är ett populärt forum och sida för gravida. Sedan har Jenny i sin tur följt min blogg när Tyra var född. Vi bestämde oss iallafall för att träffas, och det var väl tur det! Jenny är verkligen en sånn person som man lätt "klickar" med, och hade inte jag haft en massa saker att ta tag i på eftermiddagen och Jennys kille kommit så hade vi nog kunnat sitta i många timmar till och snacka. Jag tror nog att Tyra kommer att få se mer av Tilda i framtiden! Det var ju dessutom lite kul och väldigt förvånande att Jennys kille Patrik inte är vilken Patrik som helst, utan en gammal klasskamrat från låg och mellanstadiet i Timrå! Vilken liten värld vi lever i, och vad kul att se en gammal klasskamrat igen.

När man är mammaledig så gäller det ju att nosa upp andra mammor och ta tag i att träffas, så man inte sitter hemma själv. Tack vare minbebis så har jag ju dessutom två nya vänner här i Stockholm som jag nu räknar som mycket nära vänner, vilket jag alltid kommer att vara tacksam för. Fina vänner växer inte på träd. Vi har träffats sen bebisarna var typ 4 veckor gamla, det är kul att få möjligheten att följa två andra bebisar så nära och ta del av deras utveckling, det blir ju väldigt speciellt när man träffas ofta och kommer att ha många fina bebisminnen ihop innan livet tuffar vidare och barnen ska in på dagis osv, då hinner man ju varken träffa mammorna eller barnen lika ofta. Men det var iallafall samma sak där, vi klickade direkt. Efter 5 minuter så vad det som att vi känt varandra alla tre hela livet, märkligt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0