Man behöver inte vara kyrklig för att uppskatta en dockandakt, en karl, i det här fallet prästen, som leker och berättar sagor med dockor var helt enkelt underbart. Jag och Tyra var där för första gången idag, på dockandakt i kyrkan. Tyra uppskattade att de spelade piano, blev mer levande musik. Hon har nog aldrig suttit så still som hon gjorde i mitt knä idag, tittade och lyssnade på allt nytt. Prästen gillade hon också, satt och stirrade på han en lång och kärleksfull stund. Anledningen till lugnet kan också vara för att jag chockade henne med att andakten började klockan 09.00 på morgonen. Vi är ju vanligtvis lite sega här på morgonen. Men det gick över förväntan. Efteråt var det lek i öppna förskolan för alla barnen, och det är ju alltid uppskattat...