idag fick nog Tyras pappa en skön känsla i kroppen. Tyra och jag var ensamma vid middagen idag, vanligtvis är vi ju tre stycken, vilket ungen tydligen noterat. Efter ett tag så tittar hon på mig och säger "pa...pa" och pekar ut genom fönstret. Pappa har ju varit där ute ett par dar nu byggandes på en altan. Pappa jobbar sa jag bara, kommer snart. Då vänder sig ungen om mot ytterdörren, och pekar och säger igen "pa...pa", och skiner som sol. Vilken grej, hon noterar att pappa inte är hemma, hon förstår att han är borta, och när han kommer så kommer han mycket riktigt oftast in genom dörren. Var ju tvungen att direkt ringa och berätta det här, första gången som hon liksom visar att hon förstår att nån är borta. Glad vart han, Tyras pappa alltså. Jätteglad. Och jag vart stolt. Jättestolt. Nu kan man ju bara hoppas att hon saknar mig lite när jag börjar jobba också!


såhär har det ju sett ut hos oss i nån vecka