Idag har vi haft en playdate med underbara Lee och hennes mamma, hela vägen från Birkastan. Lee är några månader yngre, och Tyra ser såklart till att lära henne allt hon vet. Tyra är ju inte sådär jättefascinerad av bebisar i hennes ålder, hon vill ju helst leka med större barn, men med Lee så var hon förvånansvärt snäll. Kanske för att Lee är tuff och tar tillbaka leksaker, och vågar sig på att ta Tyras, sånnt behöver Tyra lära sig.



söt som socker, och kanske en framtida bästis.

Tyra har nog klivit rakt in i en sånn där utvecklingsfas. Läste lite om det i den där boken som alla har, Tyra är nu på sista kapitlet i boken. Herregud, hur hamnade vi där, sista kapitlet, är hon stor nu då? En sak som stämde väldigt väl var det där med att vilja sätta ihop saker. Förut ville ju Tyra riva ner saker och dra isär grejer, nu är hon mer intresserad av att sätta ihop sakerna istället. Duplobitar kan hon sitta med i en evighet, dra isär, sätta ihop. dra isär, sätta ihop. Men hon har även börjat att försöka få ner klossar och sånnt i klosslådan i hålen. Det går ju inte alls såklart, men det är nått nytt hon har kommit på iallafall att hon ska försöka med. När Tyra är i en sånn där fas så märker man det väldigt väl. Hon tappar aptiten, har svårt att komma till ro, speciellt på dagarna har hon svårt att sova, och så är hon gnällig och lynnig. Hon brukar komma ur de där faserna på nån eller några dagar. Annars så vill hon stå själv och gå med gåvagnen och hålla oss i ena handen oftare, eller nästan jämt när vi är hemma. Hon blir bättre och bättre, övning ger ju färdighet. Vi "tjatar" aldrig på Tyra eller försöker få henne att träna på vissa saker, utan vi låter henne själv visa när hon är redo för nått. Som det här med gåvagnen. För några dagar sen så var det helt plötsligt världens roligaste leksak igen. Bara sådär. Hon har inte varit intresserad på över nån månad, men nu så är det hennes bästis.

tycker om att gå och hålla mamma i handen