Tyras mammig och pappighet har nått sin kulmen, hoppas jag. Det har varit såhär några dagar nu, igår rammades hela Tyras värld när pappa åkte till jobbet, hon var förstörd. Det enda som hjälpte var en hel eftermiddag med mellis i lekparken och med djuren i friluftsgården. Såfort vi kom hem så börjas det om, finns inte många sekunder hon släpper mig ur sin synvinkel, hon mer eller mindre går med mig och mina ben. Men men. Idag verkar det ha vänt lite iallafall, hon satt inne på sitt rum själv ganska länge nu på morgonen och var så nöjd så. Hon hade dessutom lite nya saker att stoltsera med imorse, en mycket nöjd Tyra kan nu gå utefter vardagsrumsbordet. Så visst är det saker på gång, och Tyra har alltid varit väldigt klar med när det är dags för utvecklingsperioder...Men man tror ju att man ska bli tokig ibland. Om man var 100% mentalt frisk innan man blev förälder så kan man nog ta bort några procent nu när man har barn.

Jag bestämde mig för ett tag sen att vi skulle sälja vår Briovagn och köpa en ny, en mindre. Men nu när det börjat höra av sig folk som vill köpa den så kan jag inte sälja den längre, jag är så himla töntig alltså. Men jag kan inte göra mig av med den, den är Tyra på nått sätt. Dessutom har vi både en trehjulig joggingvagn och en Graco shoppingvagn, så egentligen behöver vi ingen ny vagn. Jag håller mig till min ursprungliga plan och gör Briovagnen till dagisvagn nästa år, på Tyras framtida dagis sover dem utomhus i egna vagnar. Tänk att man kan bli så fäst i en vagn, men det är jag! Och den är ju helt perfekt att ha sovande bebisar i, så får Tyra ett syskon blir den nog återigen helt perfekt de första veckorna när det är sova sova sova som gäller.